Terapi
Som jag hoppar fram och tillbaka mellan att blogga och inte. När saker verkligen börjar suga och det inte finns någon att prata med det om så dyker inlägg upp här.
Som jag hoppar fram och tillbaka mellan att blogga och inte. När saker verkligen börjar suga och det inte finns någon att prata med det om så dyker inlägg upp här.
Huvudet är helt slut efter allt detta studerande men efter ett besök hos massören, ansiktsbehandling och familjemys i den fina vintern är jag mer än redan för nya tag.
Vara en prinsessa
Må som en prinsessa
Inget jobb eller skola förrän på torsdag. Lämnat storstan för att vila upp mig och kunna fokusera på tentaplugg utan att bli distraherad. Hade nästan glömt hur tyst det kan vara utomhus och att det är möjligt att inte höra ett ljud från grannarna.
Att bara få VARA med familjen och mysa.
Så nervös jag varit över tentorna i skolan och all denna stress fick mig att tappa aptiten. Många dagarna utan en ändå tugga mat gick.
Näringsbrist gör i alla fall mig väldigt svag och lättåtkomlig. Det vill säga att folks hårda ord krupit under skinnet och mot hjärtat.
Idag blir det äntligen nya tag. Näringsbristen styrde vad jag skulle kunna få i mig istället för smaklökarna.
En smothie med kaninmat smak ger mig sakta men säkert energin tillbaka!
Hellre att det inte är vi för att det inte går än för att det inte är ömsesidigt. Därför håller jag dig hårt.
Jag mår bättre av att sakna någon som jag vet vill ha mig tillbaka än någon som inte tyckt om mig från början.
Jag håller kvar vid dessa besvarade men icke växande känslorna för att inte kunna bli sårad av någon annan. Jag låter inte mig själv bli lekt med och då länge jag har känslorna kvar för dig så kommer ingen annan kunna såra mig.
Det här med att vara bunden till något. Det känns som att jag ligger och flyter på vattenytan och när som helst kommer drunkna.
Att vara bunden till ett tre års långt program på universitetet skrämmer mig. Inget svängrum till något galet och spontant. Att vara fast här.
I skolan, i lägenheten, i Sverige.
Aldrig förr har jag känt mig så fast tidigare.
Innan jag flög iväg i våras, älskade jag alla dessa saker. Att framtiden var given och säker. Att det nästan var förbestämt att inget oväntat skulle hända. Att jag var säker.
Kan inte längre hantera den säkra känslan för det är inte längre en del av mig.
Två veckor kvar av utbildningen blev jag av med min telefon, när jag väl ersatte den så var det så himla skönt att inte vara mobilberoende och kom helt enkelt inte igång med att blogga igen samt att jag inte hade några fina bilder att lägga upp till inläggen.
Vilket fall som helst. De två senaste veckorna av utbildningen var hektiska och jag känner att människor tar till sig av det jag skriver och inte går EBS utbildningen.
Alla elever tvekade på sina egna kunskapare och både slutade ta skolan seriöst och åkte hem.
Mycket möda gjorde att jag slutligen tog mitt diplom vilket jag inte trodde skulle hända. Vad som visade sig i mörkret var att lärarna inte vill ha så många som misslyckas då det ger dåligt rykte för skolan så de tittar mellan raderna när de rättar proven till de eleverna som faktist har visat engagemang.
De godkänner människor som inte egentligen hade klarat kursen vilket gör att jag inte ens känner mig stolt över mitt diplom.
Dock har diplomet ändå öppnat lite nya dörrar för mig men de kunde även öppnats på en miljon andra sätt.
Magic fountain show i Barcelona
Dagarna går ihop med varandra och kan inte fatta att två veckor av utbildningen redan är klar! Känner att jag tagit mig vatten över huvudet dock för EBS är mycket svårare än vad de säger! Att det är mycket egna studier var givet men inte att det var såhär mycket!
Fruktansvärt kul har jag ändå! Får se om man faktiskt klarar kursen dock.
Vi är ca 70 personer i klassen och deg är redan en hel del som gett upp och slutat komma till skolan.
Behövde peppa mig själv lite och sa att jag fick tattuera mig om testet gick bra.
Matchande tatueringar efter en veckas umgänge.
Ett leende på läpparna kom naturligt så fort jag lärde mig att omvandla tankarna om problem. Se andra tolkningar och vinklar för att reda ut komplikationer som jag anser jobbiga för mig.
I vardagen har det hjälpt mig så extremt mycket förutom när det kommer till att flyga.
Det går inte att beskriva res febern jag får direkt när jag bokat min biljett. Då är det inte EBS själva flygningen jag är rädd för utan enbart komplikationerna som skulle kunna uppstå.
- Fel vid bokning så att jag faktiskt inte har någon biljett.
- Stoppad i tullen.
- Missar flyget.
- Tappat bort passet.
Och det jag löjligt nog är mest rädd för av allt.
- Går på fel flyg.
Det är mer eller mindre omöjligt att det händer och att jag ens skulle landa i något annat land än vad som är tänkt kan nog inte hända men jag är ändå fruktansvärt rädd för det.
Nu är det inte många dagar kvar tills jag åker och jag får mentala sammanbrytningar flera gånger om dagen redan..
Hi I got a lot of questions why I'm all of a sudden is leaving Iceland earlier.
The answer is that I love this country and really would like to stay longer than August which was my first plan. But I met a guy here and neither of us managed to push the feelings we grew for each other away. So to be able to stick to my plan and do the bartender course I had to leave earlier so I don't get more feelings and just stay here instead. It's been a really hard decision leaving his beautiful country and him but I will regret myself if I stay instead and don't do the course. Therefore I jumped on the course that's starts the earliest.
I've spent a lot of nights stuck in the thought of following my heart or my mind and even if it's really hard sticking to my plan is probably the best option right now.
Maybe I will regret it and maybe not.
The last weeks have been an roller coaster but instead of putting in the breaks and freak out I've just enjoying the ride and looked forward to se what locations I would reach.
Today I finally booked my European bartender school course and it didn't end up in neither London or Stockholm. I will spend those four weeks in a much sunnier country. Will leave in T- 11 days.
Idag var det bara förrycker och förlite av allt. Jag ville bara ta första flyget tillbaka till Sverige och lämna allt på Island bakom mig. Jag hade behövt tryggheten och möjligheten att kunna stödja mig på någon. Jag lär mig så mycket om mig själv när jag är tvungen att ta mig igenom allt själv. Men vissa dagar som idag var det lite för jobbigt..
Familj
Kjoa
Lyckan jag känner varje dag.
Geysir
Summery
Gör din egen tolkning bara bilder från och med nu och ett tag framåt