Ända som var riktigt skönt idag var att det var bra åka buss väder då det snöar/regnar så var inte speciellt sugen på skidor imorse ändå.

Dessutom fick vi vakna en timma tidigare då det byttes till sommartid inatt.. Det är inte sommar

Imorse var alla i tid i backen och presterade i både längd och slalom lika bra som tidigare dagar. Men fan med skäll vi fick.. Grannarna hade klagat på oväsen och några hade dragit ut på nattåk så lärarna var rätt oroliga. En top kväll ändå ! 

Just nu ligger jag och fryser under täcket och väntar på att resten ska vakna. 

Sol ute 

Vad blir det om man krockar med en ren?

Renskav ^^

Kommer bli en fantastisk vecka!

Nu ska alla tankar rensas ut av den fina naturen Sverige har att erbjuda.

Visste inte att vi var så lika och gått i samma fotspår.

Astrid my Love

Och är bara arg, arg på allt. Inte så att någon märker det förutom jag själv. Alla små fel och misslyckanden i mitt liv gör så ont, man är så himla känslig. 

När någon mot ens vilja kommer åt det mest intima och privata med hela sin kropp och själ rivs en undermedveten mur ner. Muren får i vanliga fall all små skit att bara rinna av men nu är hela min mur riven.

Jag har inger skydd mot otrevligheter och de bra sakerna som i vanliga fall bygger upp muren ger mig inget då jag inte har någon mur som kan byggas upp.

Jag vet inte om någon förstår mig nu men jag känner i alla fall att det kommer ta otroligt långt tid innan min mur ens kan börja byggas upp igen. Men jag ska ta mig dit.

Jag ska bli lycklig! 

Börja att läsa det här. Det är en länk som idiot förklarar män men det visar också att det endast är gärningsmannens fel och att inga kvinnor ska behöva känna skuld eller skam för vad de blivit utsatta för. 

Tjejer det är aldrig ert fel, ALDRIG! 

Tyvärr finns det så många äckliga människor i världen som anmäler "våldtäkter" för att de egentligen varit otrogna, vill hämnas på sina ex eller bara vill ha pengarna som man kan få om det blir rättegång. Och till alla er önskar jag bara ett rent helvete! 

Det är sånna äckel som ni som gjort att så många riktiga anmälningar läggs ner. Vi som faktiskt mår dåligt och vill hindra dessa män från att kunna göra om det. Tänk på oss som får det jobbiga samtalet att fallet läggs ner för att poliserna inte kan komma längre i utredningen eller för att det finns för få bevis för att verka tillräckligt trovärdigt av olika anledningar.

Det är ert fel ! På grund av att ni gör som ni gör så skapas det brist på trovärdighet i våra händelser.

Ni ska bara veta hur många män som går fria för att ni gör som ni gör.

 

Jag tänkte aldrig anmäla för jag ville lägga det bakom mig men psykologen lyckades övertala mig för att även om fallet inte går till rättegång så kan det avskräcka männen från att göra om det.

Det var då jag gjorde en anmälan.

Jag ville inte minnas vad som hänt, jag låtsades inte om det och sen åkte jag hem som inget alls..

En vecka gick och skulden började väckas inom mig. Skuld och skam för att jag inte kunnat försvara mig själv. 

För att inte tänka på det bloggade jag bara om de bra grejerna från kryssningen och la samt ut bilderna jag tagit även om de innehöll gärningsmännen. 

Jag ville låtsas som inget alls.

Efter en vecka hade jag fortfarande inte slutat blöda. Så jag gick till Umo för att se vad som var fel och de skickade mig direkt till avk (Avdelning för våldtagna kvinnor) 

Jag fick träffa läkare och fotas där jag hade skador samt berätta vad som hänt. 

Då jag inte ville gräva mig in i minnena så hittade jag på en historia, bara för att slippa må sämre själv.

I sorg och ren ilska drack jag tills jag knappt visste upp eller ner för att jag skämdes och var så galet arg på mig själv för att jag inte kunde göra mer motstånd. 

Efter några timmar när klubben stängde gick jag och två till ner till hytten för att sova, jag bäddade ner mig i sängen och var påväg att somna när min kompis kom in med två killar och satt och pratade. 

När hon släckte lampan bäddade den ena kille ner sig i min säng. Eftersom jag halvt sov reagerade jag inte förrän han drog av mina kläder, jag vaknade till och kände hur jag fortfarande var i chock från tidigare händelse. Mängden alkohol samt rädslan gjorde att jag knappt kunde röra mig. Jag blundade och ville bara somna ifrån allt så att det skulle gå över. Det enda jag jag riktigt tydligt minns är när han trycker in sin kuk i mig och det verkligen skär i mig för att det gör så ont. Sen att han ber mig att vara tyst.

Jag och klaudia hade kul på kryssningen tillsammans och pratade med både den ena och den andre. 

På lördagen när vi satt i baren blev jag törstig och gick upp till rummet för att dricka vatten. På vägen dit mötte jag en kille som jag pratat med tidigare. Han gick med mig in i hytten (utan att jag bjöd in honom) och sa att han också ville ha vatten. 

När jag skulle ut igen drog han tag i mig och puttade ner mig i sängen.

Jag blev helt paff och trodde att han drev med mig men sen höll han fast mitt ansikte och försökte kyssa mig. Jag slog honom mot ansiktet och då tog han tag i mina händer. 

Jag kom inte loss.

Jag vred och sprattlade med benen för att komma ur hans grepp och skrek att jag inte ville.

När jag inte hade någon kraft kvar gav hela min kropp bara upp. Han drog upp min klänning och började fingra mig. Jag låg helt tyst och kollade in i väggen medan det rann tårar ner för mina kinder. 

Sen knackade det på dörren. 

Han satte sig upp på sängen och jag nästan sprang mot dörren ihop om att det skulle vara klaudia. Utanför dörren stod killens kompis som tittade in mot oss och stängde direkt dörren. 

Killen i rummet började gråta. Han bad om ursäkt och sa att han inte visste vad han höll på med. Jag sa att jag förlät honom för att kunna gå därifrån så fort som möjligt. Men jag kom aldrig längre än korridoren för han och hans kompis turades om att vägra lämna min hytt och jag ville inte lämna de där inne. Under flera timmar försökte jag få ut dom och bli av med dom.