Var på lite dåligt humör för att jag fick lämna den varma sängen först imorse samt vara extremt tyst för att inte vecka honom.

Sova med någon är ändå de nätter jag sover bäst för då känner jag mig trygg. 

Helt ok pigg på jobbet men lite små nere över grejer skulle jag skriva mitt slutprov som jag acea!

Klar för produktion och tog hand om mina första kunder idag! 

Hade inte direkt lusten att dra hem när jag hade sånt flow så drog på AW, blev lite små lullig och påmind om att jag egentligen mår skit idag.. 

Vidare till stan för att slippa förklara tårarna kollade jag in lite black friday och tappade bort min lur.. 

Snipp snapp slut så var denna saga slut.. Wtf

Även dagen som min dotter slutade kämpa

Då denna ligger på götas sida..

Att vara envis i situationer bevisar att man varit med om saker i livet och inte fått allt serverat på en räkmacka eller haft föräldrar som curlat en hela livet.

Jag älskar den perfekta mängden egentid och regler mina föräldrar har gett mig. Jag har kunnat hamna i trubbel och tagit mig ur de flera gånger och de har gett mig lärdomen att vara lite mer envis än andra. För att efter egna erfarenheter har jag märkt att det hjälper. 

De som bara släpper taget och ger upp vet inte hur det är att kämpa och de slutar troligtvis att ta sig någonstans i livet tidigt. 

Jag har fått bilden av att de som bara kan släppa taget är klippor för att de kan lägga saker bakom sig så lätt, de verkar så starka när de bara släpper taget. Nu vet jag att det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. De har aldrig kämpat för något och kan inte annat än att ge upp och gå sin väg. Dessa människor är motsatsen till en klippa, de är bara ett tomt skal med en falsk trygghetskänsla. 

Lär er av mina misstag !

Jag är så otroligt lyckligt lottad för mina vänner som stöttat mig genom alla tårar och utbrott jag haft utan något realistisk anledning. Främst av allt, alla snälla ord de sagt när jag varit ledsen på grund av att jag trott att jag känt massa känslor som enbart var baserade på massa hormoner. 

Att ni stått ut med att trösta mig när jag för miljontegången trott att jag varit kär eller hatat någon som jag vet nu när hormonerna slutat spöka att jag inte ens varit intresserad av. 

Ni vet vilka ni är och jag kan aldrig tacka er nog älsklingar. 

Jag har åter igen kontroll över hur min framtid kommer se ut men min framtidsbild ändrades helt ytterligare en gång. 

Att kunna gå ut och göra exakt vad jag vill har jag självklart saknat men jag är inte lika glad över anledningen till varför jag är tillbaka. 

Jag älskade henne och det tar hårt att veta att hon nu är borta, men det är även en lättnad eftersom hon inte bara hade varit min. 

 

 

Detta är anledningen till att jag gått runt och sett ut som att jag fått i mig..  

Efterlängtad öl.

Det här har varit ett av mina svårare tester men jag klarade det och nu står jag åter på toppen. 

Du måste låta dig själv förlora några gånger för att uppskatta känslan av att vinna. 

Det bidrar till att jag inte lika lätt låter saker falla förbi mitt liv och jag ger oftast folk för många chanser som bidrar till att jag själv blir mer sårad i slutändan men hur kan det vara dåligt för någon mer än mig själv? 

Det är inte svårt att tappa känslor för en kille heller men det jag tycker är svårt är att hitta vilja att vilja tappa känslor för någon. 

Tror alldeles för mycket om folk och vill mycket hellre bara få det att funka än att behöva börja om. 

Varför har du ändrats så mycket?

Varför gör du inte samma saker som förut?

Kära vänner, det kallas att släppa taget. Jag slutade helt enkelt att bry mig och nu går jag vidare medan ni stampar på samma ställe. 

Sen är det självklart den fruktansvärda stressen innan man sitter på planet som spökar lite också.. 

När jag flög i fredags så stod tiden när gaten öppnade på biljetten istället för när planet skulle lyfta så antog att det skulle vara samma sak på hemresan. 

Kommer i "god tid" tyckte jag till flygplatsen men möts av en kvinna som säger att gaten stängde för en kvart sen. 

Jag väljer att springa och se om jag hinner (japp ni läste rätt jag sprang utan att något jagade mig).

Kommer till tullen och hela jag verkar pipa.. De börjar kolla mig efter droger och sprängämnen för att jag ser så "nervös" ut. Blir fruktansvärt stressad när deras maskin början krångla och när allt väl är klart så var gaten inte ens stängd och planet lyfte en 30 senare... 

Om du hamnar bredvid en snygging på ett plan så låtsas du vara flygrädd och babblar på om inget alls för att göra det trovärdigt. 

När planet lyfter "råkar" du ta tag i hans hand hårt och släpper inte förrän starten är klart. 

Efter ber du om ursäkt och spelar generad. 

(Någonstans sprack isen och det bara flöt på)

Sen får du ett telefonnummer vid landning. 

Men nu när vi båda mognat och hittat tillbaka så känner jag att det spelar ingen roll att vi är helt olika för vi kan ändå ha kul och prata. 

Ni vet när man inte vågar berätta en sak förrän flera år senare när man inte längre skäms för saker? 

Det visade sig att det inte bara var jag som sett upp till Emelie när vi var mindre utan hon såg i hemlighet upp till mig också. Det man inte har vill man ha och vise versa. 

Vi lever våra liv åt helt olika håll men kommer en vacker dag ändå nå samma mål. 

Igår bestämde vi oss för att bowla Lule style. Det var bara vi och Emil där🙈

Att träffa någon ny är inte svårt

Att få någon att falla för en är inte svårt 

Att själv bli kär är inte heller svårt 

Men det som är svårt är att hitta någon man trivs med, har kul med och som framförallt är beredd att ge lika mycket som en själv för att man vill samma sak. 

Du ska aldrig ändra på en person för det är personen du träffade som du föll för. 

Det viktigaste för att hålla är att du inte känner att du ger mer än din partner och inte heller att du får dåligt samvete för att du ger för lite. 

Det är det som är svårt att hitta. Iallafall för mig. 

Jag en förmåga att kasta mig in i relationer innan alla kort ens ligger på bordet. 

Jag måste lära mig att vänta och få saker att hända mer naturligt igen. Jag har inte bråttom någonstans och för tillfället är jag på en lycklig plats.

Gullig belysning, gulliga kompisar och fruktansvärt söt stad. 

Den här helgen bort från allt i Stockholm är den bästa medicinen, jag känner mig så fruktansvärt utvilad och avslappnad. 

Full med härlig energi kommer jag åka hem imorgon kväll.

Så nu är det snart dags att jobba på en grej med mig själv, sluta vara så envis. Jag måste kunna släppa det faktum att man inte kan skiljas åt som vänner med alla. Utan när man bryter kontakter så blir det dåligt och det går inte att fixa. 

Jag varken skäms för eller ångrar något jag gjort men ska man behöva hålla allt för sig själv för att få lite privatliv? 

#Rädd 

Jag valde efter flera års tid den rätta vägen, och de senaste veckorna har jag därför fått ta några riktigt tuffa beslut för att sluta stampa på samma ställe. 

En stor del av mitt umgänge har därför fåtts bytas ut och till en början kändes det bara helt fel och fullkomligt ensamt. Jag började tvivla på mitt val men lät dagarna gå. Det kändes som jag fallit från toppen ner till botten. 

Men nu känner jag att jag aldrig mått bättre. De i min närhet är lojala och ärliga. Jag har lärt mig att uppskatta saker som jag inte alla brydde mig om. 

Hon blev arg för att jag ifrågasatte henne trots att det visade sig att jag hade rätt och nu umgås vi inte längre på hennes initiativ. Känns ändå bra med tanke på att jag efter alla dessa år inte kan lita på henne. 

Men nj till der jobbiga i hela situationen, jag har haft extremt många onödiga bråk med en person som jag även pratat mycket skit om pga av den här personen. Mestadels om saker som den här tjejen har påstått sagts och gjorts. Jag vet inte vad som är sant och inte längre men jag hoppats på att karma snart tar ut sin rätt på denna tjej för hon har sabbat min vänskap till en annan person genom att ha ljugit för mig som i sin tur ledde till att ett av mina förhållanden inte höll. 

Bryr mig inte om det där längre förutom det faktum att jag nu vet att jag falskt anklagat en tidigare vän för att jag litade på henne.

Till min familj och mina vänner, nu ska jag lyssna på er, och jag hoppas att ni har rätt. 

Många människor klarar inte av att lyssna till sitt inre och ta ett bra beslut för de kan inte skilja på om det är hjärtat eller huvudet som talar. 

Den här gången dock så har jag dragit med mig någon på mitt test och jag känner att det nog bara är jag som tar mig ut ur testet med ett betyg. 

Jag ville kämpa för mer än min egen skull men min syn på personen som jag borde gå igenom det här med har verkligen ändrats de senaste dagarna. 

Sen så tänker jag på mig själv och hur fel det blev. Det får bara tårarna att spruta.. Jag vill inte..