Tänker självklart på Amelia, i drömmarna dök verklihhetsbilderna upp på när jag var tvungen att hålla i hennes livlösa kropp i timmar.  

Har känt att det bara blivit bättre och bättre för varje dag men nu vet jag inte längre. Det  känns inte rätt hur jag än vrider på mina tankar kring missfallet. 

Påskhelgen har varit helt underbar med all sol och nästan hela släkten. Lite nervös var jag för att träffa mamma igen men det gick bra för vi hann bli sams våra 60mil bakom ratten. 

På långfredagen hamnade jag på en hemmafest långt åt helvetes borta. Killen som fyllde år blev 29 så alla var rätt gamla. Lite äldre lite ruttigare. Inga små barn som började spy eller så. 

Lite lat på det här med att blogga känner jag. Men som jag lovade ska ni få höra om min bakis fredag. 

Jag var fortfarande full från kvällen innan när jag väl kom till jobbet och kollegorna märkte det direkt. Samtalen jag hade den förmiddagen var as flummiga och inpå första rasten började jag nyktra till. Runt lunch började jag må riktigt illa och 12:30 slog baksmällan till ordentligt och jag började hulka mitt i ett samtal. 

Resten av dagen var bara extremt lång och tog aldrig slut. 

Väl hemma blev det bara att sova och försöka förstå var bråket mellan mig och min polare grundade sig på utan resultat. 

(Det är löst nu i alla fall) 

En mys bild från den normala biten av min lördag.

Kvällen var jätte kul men slutade i tok kaos. 

Klockan 4 på morgonen var vi hemma för att lägga oss så blev två timmar sömn innan jag skulle upp till jobbet. Detaljerat om alla pinsamheter på jobbet dagen efter pga mitt tillstånd får ni i nästa inlägg 😚

Nu räcker det med mina deppiga inlägg där jag tycker synd om mig själv. Har lite tagit dagen som den kommer för att hoppas på att en förbättring ska komma av sig själv men det är ju lönlöst. Därför vänder jag själv på denna pannkaka nu på en gång. Idag ska jag efter jobbet åka och fira min lilla kusin som inte är så liten längre. troligtvis kommer jag att träffa mina föräldrar då men tänker inte ge vika för de en ända gång till!

 

Kommer vara trevlig mot de men tänker också visa att jag klarar att vara utan dom utan att jag går sönder. Är inte unstoppable för intet!

Brände mig på ugnen :(

 

Vissa dagar saknar jag barndomen mer än andra. Saknaden att de man ville träffa mest var sina föräldrar. Sen var de lika glada att träffa en tillbaka. 

Tiderna förändrades så drastiskt på sån kort tid. Jag saknar att ha en hel familj som älskar en på riktigt. 

Jag saknar att ha ett hem att åka till fylld med kärlek. 

Utan en familj har man inget, tur för mig så måste inte familjen vara biologisk. 

Jag vet inte vad som gör mest ont, att höra av andras föräldrar hur mycket de tycker om mig eller höra dom säga att de inte förstår hur mina föräldrar kan låta bli.  

Självklart behärskar man sig mer inför andras föräldrar än sina egna. Med tanke på hur självkritisk jag är så skyller jag många bråk på mig själv och jag känner mig inte skyldig för hur allting lett till att jag blivit utslängd och utan familj. 

Sen igår kom Clas på att man kan med hjälp av en nagelknipsare bara klippa sönder knuten istället för att dra upp den på sjukhus. Krävdes väl ungefär 24 timmar innan jag kände att det var en värd plan att testa. Så nu testade jag och har nu mera avlossat ett stygn alldeles själv ☺️

Hela veckan har jag fått lära mig massa nya saker och presse mina sociala kunskaper till Max för att klara av min befordran och hittills tok älskar jag det. Sen har vi även fika nästan varje dag + allt solsken är härligt. 

Egentligen ser ögat allting upp och ner men hjärnan vänder det åt oss för att vi ska se klart. 

När vi utsätter kroppen för alkohol så bedövar vi våra sinnen och vår kapacitet blir sämre. 

Kan att vi egentligen ser allting och upp och ner och att nerver blir bedövade av alkohol vara anledningen till att synen kan börja snurra av för mycket alkohol? 

Därför bestämde jag mig för att upptrappningen med fastan fick börja med babysteps en dag tidigare för att över huvudtaget ta mig upp ur soffan. 

Nicole i ett nötskal tänkte inte på att platta stora skor kan vara bra efter en operation så nu blir det kryckor och en klack ^^ 

I måndags var jag hos läkaren och fick beskedet att jag var tvungen att operera redan imorgon. Är självklart jätte nervös då lokalbedövningen i sig inte är någon lek.. Men det ska bli bra. 

Min bästa kompis kommer komma hem från sin semester tidigare för att finnas för mig under operationen också. Känner mig oerhört älskad ❣

Tre dagar kvar bara VINNARE