Ett av problemen jag behövde fixa med mig själv i alla fall var att jag byggt upp ett så starkt skal utåt för att verka glad att jag själv tror att jag mår bättre än vad jag gör och inte bearbetar något. 

Så jag åkte hem den kvällen beredd att visa känslor osv.. Så möts jag av min mamma.. Som flippar ur på att jag alltid är så deprimerad, att inget ändras, att jag är grinig osv.. 

Jag tog helt enkelt psykologens råd och det ledde till att bägaren rann över för min mamma, hon tycker inte om den jag är. Enligt min familj verkar jag inte vara mycket mer än en tyngd för hjärtat eller en klump i magen.

Jag drog ut den kvällen och har inte varit hemma sen dess eller träffat min familj. 

Den här tiden har spenderas lite runt om i Stockholm men det bästa är att jag har fått väldigt mycket ensam tid, att bara fundera, tänka, förstå och nya perspektiv på saker och ting. Jag mår bättre än vad jag gjort på år och som bevis för det så både äter jag bättre och har börjat träna. 

Så mycket bus i denna bild, frågan är:

- Finns det något positivt med att återvända hem?