Mitt undermedvetna självskadebeteende har inte bara uppmärksammats utav mig själv utan även till 100% slutat. 

Jag känner mig så levande igen och uppskattar alla känslor jag känner istället för att trycka undan de. De är okej att skratta i dålig sammanhang och det är okej att gråta på de mest olämpliga platserna. 

Att släppa ut mina känslor helt oförnärmat är helt underbart. Nu menar jag inte att jag sitter och gråter hela tiden utan mer att om jag ser något kul så tillåter jag mig själv att skratta hur mycket jag vill..

Som idag, idag märkte jag att jag spelar för djävulens lag då min kollega gick och tittade bakåt för att samtala med mig, jag såg tydligt hur han var påväg att gå rakt in i en stolpe men jag sa inget.. 

 

Jag stor trivs på mitt nya jobb, det är skönt att skilja på privatliv och inte och nästan få två helt olika roller i sin egen vardag som båda trots allt härstammar från samma grund. 

Det här jobbet är det bästa som hänt mig på flera år, det ger stimulans till den delen av mig som alltid skymts i min skugga och istället ställt till problem för mig själv och speciellt andra. Jag känner mig hel❤️