Det är verkligen inte kul när man bråkar med en nära och bra vän. Speciellt inte när man går i samma klass och ses hela tiden. Och får höra sina namn i samma meningar konstant för att folk inte har nåt bättre för sig än att säga att vi stöter på varandra och kommer bli tillsammans en vacker dag..

 

Sen det jobbig är att det egentligen inte fanns något att bråka om.. Jag blev bara arg på honom.

 

Han undrade hur han kunde pigga upp mig igen och jag sa att det var genom att låta bli att prata med mig och så blev det..

 

jag har haft en klump i magen hela dagen som vuxit för varje gång jag sett honom. sen så åker vi samma tåg hem och han går av innan mig. och när han kramade de andr ahejdå och inte mig och bara gick så höll jag på att bryta ihop.

 

gaaanska så patetiskt men sen så sa hon som jag åker med att jag borde gå av och prata med honom. Han har jätte långa ben så jag var tvungen att få honom att stanna innan han kommit för långt. Så jag ropade hans namn, ångrade mig och gick in på tåget igen :P men sen så sprang jag efter honom ändå och det är jag glad över!

 

Mitt humör gick från 0<--------------------->100 direkt! och det såg ut som en romantisk scen ur en film XD och jag grät lite som toppen på moset. vet inge varför men ah.. :D