Just nu njuter jag bara av att vara singel. Minnesförlusten har hjälpt mig att lära mig vara ensam och faktiskt uppskatta det. Det är väldigt skönt att inte behöva dubbelkolla allt med någon annan och verkligen få göra det man själv känner för att göra. Dock kan jag inte hjälpa att känna att jag saknar pirret i magen när man får ett sms från en speciell person eller ligga sömnlös om nätterna för att man är så kär att det känns som att inget annat behövs. 

Jag behöver inte vara i ett förhållande men jag skulle bara vilja känna att mitt hjärta tillhör någon annan.