Och är bara arg, arg på allt. Inte så att någon märker det förutom jag själv. Alla små fel och misslyckanden i mitt liv gör så ont, man är så himla känslig. 

När någon mot ens vilja kommer åt det mest intima och privata med hela sin kropp och själ rivs en undermedveten mur ner. Muren får i vanliga fall all små skit att bara rinna av men nu är hela min mur riven.

Jag har inger skydd mot otrevligheter och de bra sakerna som i vanliga fall bygger upp muren ger mig inget då jag inte har någon mur som kan byggas upp.

Jag vet inte om någon förstår mig nu men jag känner i alla fall att det kommer ta otroligt långt tid innan min mur ens kan börja byggas upp igen. Men jag ska ta mig dit.

Jag ska bli lycklig!