Det finns så mycket jag har varit med om att jag inte kan vara tyst om det och känner ett behov att dela med mig. Så självisk är jag. Att jag delar med mig av min börda till andra för att jag inte klarar det själv. Det är en av anledningarna till varför många förhållanden till både vänner och pojkvänner inte håller. 

Att få höra att jag är för mycket för folk och måste kunna hålla saker för mig själv för att kunna leva ett "normalt" liv är bland det värsta jag vet. Jag känner att jag är självisk som delar med mig av så mycket men samtidigt så ska de som finns vid min sida kunna finnas där oavsett vad. De ska inte vända mig ryggen för att jag hamnar i problem som jag inte kan hjälpa. Sen kan jag inte heller hålla saker inom mig och bygga mitt skal hur starkt som helst för då kommer ingen någonsin känna mig och jag kommer aldrig kunna skapa starka band till någon för de kommer inte känna mig.