När man får prioritera vad ens inre styrka ska gå till. Jag klarar inte allt jag klarade av förut, jag klarar nog inte ens av hälften av det. Men jag gör mitt bästa för att dölja det i vardagen, jag vill inte bryta ut i tårar och få panik varje gång jag blir kramad utan att vara 100% beredd på det. Eller börja skrika så fort någon tar min hand. Det är svårt men det måste jag ha kraft till för att klara av att agera någorlunda normalt.. Jag måste förstå att alla inte vill mig något illa för att de är snälla mot mig.
Någon dag tar jag mig ur allt det här.. Och den dagen kommer jag att vara starkare än någonsin.
