När jag kom hem så fick jag ett "välkommen hem" av pappa och mamma hade just sagt i bilen hur långsökt jag var så jag kunde ju iallafall försöka vara lite trevlig men inte helt förlorade.. Så jag svarade inte direkt ett hej-kul-att-vara-hemma men ett "tack"

Bara det gjorde mig jätte mycket mer positivt lagd men sen en kvart senare så small det.. Jag pratade men mamma om nåt som jag vet att pappa tycker är ointressant men vad spelar det för roll när jag pratar med mamma liksom?

Men då drar han fram nått liknande som han hittade på att nån han kände hade gjort och sa att det hade slutar med att han lades in som sinnessjuk..

Klart jag blir arg när han antyder att jag är sinnessjuk och kommer bli inlagd om jag fortsätter med det jag gör.. Så jag sa det.

Och då säger han bara att det är så det är. Han tycker att det är han som ska förlåta mig, att jag är så himla hemsk som är arg och jobbig utan anledning? Jag menar vad fan har jag gjort gubben?!

Kom på en synonym till mitt liv idag.. Askungen! Jag försöker och försöker men han fortsätter bara att skrika om det och nya saker bara för att det ska bli så hemskt som möjligt för mig.. Men nån dag så kommer det bli min bal också och allt ändrar sig.

Det vill säga att en vacker dag så blir allt bra för mig igen, kanske inte för honom men för mig och då sticker jag!